Anna Ternheim /S/

Anna Ternheim är ojämförlig med någon annan artist som vårat avlånga land burit fram på den här sidan millenniet. I grunden för hennes musik har det alltid funnits en anknytning till det bredare spektrat av americana, men det räcker långt ifrån till för att försöka beskriva hennes musik. Att placera in henne i något slags singer/songwriterfack håller inte heller fullt ut, ta t.ex. What Have I Done, som är den bästa Coldplaylåten de aldrig skev, eller när hon plockade ner Broder Daniels Shoreline från de stora Marshallhögtalarna och fick hela musiksverige att stå tyst bredvid med gapande munnar, och bara, verkligen, lyssna.

Anna har den gudabenådade förmågan att upplösa både tid och rum med sin gitarr, sin röst och sina berättelser. Hon har från öppningsspåret To Be Gone på debuten Somebody Outside och fram till avslutande Dearest Dear på fjolårets The Night Visitor lyckats fånga något för oss svenskar förenande. På samma gång som du med självklarhet har kunnat hitta hennes skivor i din älskade lilla skivbutik, har du också kunnat svänga av valfri riksväg och snappa upp hennes album på bensinstationen. Den mest musikintresserade av dina vänner lyssnar och älskar Ternheim lika mycket, som den av dina vänner du ogärna frågar om råd gällande musik.

Tiden som exilsvensk i New York har inte bara inneburit att vi de senaste åren inte fått ta del av Anna Ternheim live lika mycket som vi önskar. Möjligen bidrar vetskapen om att hon lämnat landet till en slags rädsla bland oss som blir kvar, vem vet när vi får se henne här igen?

Dela