Marina and The Diamonds /UK/

Marina Diamandis torde vara varje toppolitikers ultimata dröm. Hon visar nämligen att det går förklä viktiga eller känsliga budskap i ett färgglatt discoglitter och på så vis nå ut vitt och brett, en egenskap som påkallar en stor dos av sunda överväganden och ansvar.

I både Marinas musik och agerande, på och vid sidan om scenen, uttrycker hon en skarp kritik mot det hon kallar den ”amerikanska ideologin”. Utan att gå djupare in på och redogöra för hennes ideologiska ståndpunkter här, kan vi krasst konstatera att det som debuterande artist är genialiskt att kombinera dessa, i vissa kretsar, djärva idéer och frågor med hennes förkärlek till pop och discopärlor. Där finns faktiskt beröringspunkter med våra egna Rebecca & Fiona, som också de verkar utifrån tanken att begreppet solidaritet kan förpackas på andra vis än med en gitarr och ett arrangemang hämtat från tidseran 1968-1972.

Med sin debut The Family Jewels slog Marina igenom rejält, hits som Hollywood och I Am Not A Robot sträckte sig långt utanför den indievärld som format henne, plötsligt var hon en av Storbritanniens stora stjärnor.

Radioactive är den andra officiella ledtråden till vad vi har att vänta oss från Marina & The Diamonds andra album, Electra Heart, som är planerat till våren 2012. Om det tidigare har flörtats med dansgolven så kliver Marina med Radioactive definitivt in på klubben, det är ett komprimerat housebeat och rullande synth stabs i samma skola som Calvin Harris, framförallt hans produktion av Dizzee Rascals Ibizahintande Holiday ekar i bakgrunden.

Men, vi ska ha fullständigt klart för oss att det inte på något vis betyder att det är den popifierade housevägen som Marina väljer att gå för hela albumet.

Allt kring Marina Diamandis utstrålar en pondus och självklar insikt om att hon kommer att erövra hela världen, och vi är verkligen glada över att få vara med som en liten pusselbit på det segertåget.

Dela