Mumford & Sons /UK/

Det finns en ton hos Mumford & Sons som uppenbarligen slår an hos oss svenskar. Det kan vara känslan av att befinna sig på landsbygden i Skottland, de gröna kullarna breder ut sig och de utspridda fåren betar fridfullt medan du storögt blickar ut över landskapet. En traditionell naturromatisk vurm, något vi drömmer oss bort till när vardagen tränger sig för nära inpå och vill göra din tillvaro så grå det bara är möjligt.

Eller så är det helt enkelt bara så att de gör förbannat bra musik.

Oavsett orsaken så har Mumford & Sons med en enda skiva, bortsett från de tre vinyl-EP's som sålde slut innan någon hann att säga Mumford, gått från att vara en angelägenhet för de mest initierade tuffa tjejerna och killarna runt Rought Trade på Portobello Road till ett band din mamma och pappar lyssnar på- också. Och det är precis så det ska vara, det finns inga elitistiska försök till att vara uteslutande eller oklädsamt hippa hos Mumford & Sons, de vill bara att du, du och du ska lyssna till deras berättelser, ta till dig deras musik och kanske göra din dag lite, lite bättre.
Med låtar som White Blank Page, Awake My Soul eller den monumentala Little Lion Man, verkar världen plötsligt ha insett att det inte finns någon motsättning mellan historien och framtiden. Mumford & Sons för dessa två motsatser samman och ger en slags upprättelse åt folkmusiken, den genre som utan tvivel fått utstå mest förakt de senaste 20 åren. Det är trots allt en knivsudd du som musiker balanserar på så fort som banjon, här den stereotypa symbolen för folkmusik, plockas fram- det finns tyvärr alltför många exempel där resultatet blir sådär tokigt hurtfriskt eller förvandlas till Yankee Doodle-duellen i Deliverance.

Mumford & Sons planerar att släppa sin uppföljare till debuten under 2012, och med några av de nya låtar som spelats live finns det inget som kommer kunna stoppa dem mot en fortsatt succé. Spelningen på Hultsfred har alla förutsättningar för att bli en framtida klassiker.

Dela