Stay+ /UK/

Hultschester. Yepp, du läste rätt. Här och nu erkänner vi att Hultsfred och Manchester under tre dygn i juni förenas i ett kärleksfullt och obetvingat förbund. Vi gjorde ett trevande försök ifjol med Morrissey, Hurts och han den kaxige lillebrorsan från Oasis, och som ett av de allra första konfirmerade banden 2012 års festival öppnade vi upp med The Stone Roses.

The Stone Roses, mer Manchester än så blir det inte, större än så har aldrig existerat. Men, det finns såklart musik från Storbritanniens Norrköping som fångar vår nutid bättre, som drömmer sig bort från den förbannelse som ovan artister och grupper, samt Joy Division, A Certain Ratio eller vilket lokalt band som helst som Tony Wilson gillade för stunden har ålagt alla framtida musiker från staden.

Wu Lyf är ett av dessa band, Stay+ (uttalas Stay positive) är det andra.

Bägge delar övertygelsen om att det viktigaste som finns i livet, det är att slå sig fri från vardagens påtvingade kättingar, att ta sig vidare till platser och upplevelser som ens föräldrar och storasyskon bara kunnat drömma om. Deras gemensamma verktyg är musik, men deras hantverk skiljer sig åt. Medan Wu Lyf använder sig av dansmusiken som en kuliss att luta sitt bygge av pop mot, plocka valda delar som stilmarkerande accessoarer gör Stay+ precis tvärtom.

Musiken som lämnar Christopher Poole and Matt Farthings studio är byggd av skilda delar house och technohistoria, med melankoliska melodier hämtade från de vackraste av popsånger. Låtar som SCUM, Stay Positive eller Fever känns igen vid första lyssningen men är omöjliga att identifiera. Och varför behöver vi egentligen bry oss om det? När musiken talar för sig själv bör vi kanske helt enkelt lämna spekulationer om referenser därhän.

Stay+ älskar att förbrylla oss på det vis Daft Punk önskar att de kunnat göra. Istället för att ställa upp på intervjuer lägger de upp videos på Youtube med öppna och tolkningsfria statements, de skickar en ballongförare att tala i deras ställe under en Radio 1-intervju, de uppkallade sig till en början efter en hjälporganisation som med hot om stämning tvingade fram ett namnbyte. Uppenbarligen var det inte många i organisationen Christian Aid som uppskattade humorn i deras ursprungliga namn, Christian AIDS.

Dela